Vad var det som hände egentligen? Har den politiska kartan ritats om? Junilistan föll på målsnöret. Med ett tiotusental röster ytterligare så hade Sverige varit representerade av ett mandat från det tydligast ifrågasättande partiet från Sverige i EU-parlamentet.
Kom nu ihåg, Junilistan, det mest ifrågasättande partiet, inte det mesta nejsägarpartiet som våra politiska motståndare felaktigt men framgångsrikt stämplade oss som.
En av dessa möjligheter att stämpla oss på detta vis var och är naturligtvis att vi inte haft / har en tydlig politisk plattform i riksdag, landsting eller kommunalpolitik. Vi talade ofta om beslut tagna i Bryssel som om det inte påverkar oss på det lokala planet, vilket det gör i allra högsta grad.
Dessvärre upplever många svenskar EU som diffust, något som inte angår oss. Detta är väl också ett av skälen att Junilistan inte blev representerat i EU-parlamentet. Valdeltagandet var och är skrämmande lågt.
Förändrad politisk karta.
Vid EU-parlamentsvalet 2004 fick Junilistan 14,47 % av de angivna rösterna och därmed tre mandat. 2009 fick vi 3,55 % av angivna röster och inget mandat.
Jag gjorde ett stort misstag som trodde på bättre siffror för Junilistan men som helhet är det kritiska röstetalet tämligen konstant.
2004 fanns varken Piratpartiet eller Feministiskt initiativ 7,13 % respektive 2,22 % under EUP - valet 2009. SD lyckades med konststycket att nästan bli lika stora som oss i Junilistan med 3,27 % och Miljöpartiet lämnade Nej-linjen till förmån till vår EU-kritiska linje och ökade från 5,96 % till 11,02 % mycket på grund av en tydlig energi och miljöpolitik dessutom. Vänsterpartiet gjorde en dipp från 12,79 % 2004 till 5,66 % 2009.
Marginell skillnad.
Naturligtvis visar detta att den politiska kartan i Sverige är förändrad. Skillnaden med kritiska röster till EU-parlamentet förändrades från totalt 33,22 % 2004 till 32,85 % 2009 av det totala angivna rösterna med ovan omnämnda partier. Denna siffra visar på en mycket marginell förändring av väljarnas inställning men ändå en splittrad politisk samhörighet bland det svenska folket.
Demokratiskt underskott
Trots ett ökat röstdeltagande från 2004 års med 37,85% till 45,53% 2009 är deltagandet ett misslyckande för samtliga politiker, kanske störst för de EU-positiva partierna. Kan det vara så att de röstberättigade svenskar som underlåtit sig att delta i EU-parlamentsvalen ser det som ett spektakel de inte vill delta i?
Ponera nu att det istället handlat om presidentvalet i Kazakstan där 54,47% av de röstberättigade inte röstat av olika skäl då hade förmodligen media, Carl Bildt och Fredrik Federley talat om en skandal. Det hade förmodligen kallats ett olagligt val med mer, med mer.
Men när det rör Sveriges suveränitet, förhållande till främmande makt eller enbart ur ren och skär demokratisynpunkt är valdeltagandet till EUP en framgång enligt de okritiska EU-förespråkarna.
Snacka om att sila mygg och svälja kameler.
Pseudodemokrati
Ifall dessa 54 % av ickröstande slogs samman med de cirka 15 % kritiskt avlagda rösterna( som är den faktiska siffran av de 32,85% av EUP-valets 45% röstdeltagandet ) skulle EU fått omskapa sin doktrin om EU-positiva medborgare genom att cirka 69 % av det svenska folket är kritiska eller tämligen likgiltiga till den påstådda förhärskande europaidén om en superstat som ska mäta sig med USA, Kina, Ryssland och Indien. Detta är uppenbart fallet i övriga EU-länder också, där folk inte får delta på den demokratiska spelplan som EU låtsas företräda. Det kan enbart kallas för en pseudodemokrati.
Nu har det gått ett halvår sedan EUP-valet.
Ett halvår efter vårt senaste EU-parlamentsval, vad har hänt och vad har skett inom Junilistan.
Junilistan har med fog varit motståndare till Lissabonfördraget, vi har samlat pengar i en fond, på intiativ av vår ordförande Sören Wibe, till Nejsidan på Irland i dess kamp mot överstatlighet. Vi har sagt Nej till en president och utrikesminister inom EU och vi har nominerat vår egen Nils Lundgren som kommissionär.
Den 2 oktober röstade Irland ja till Lissabonfördraget.
Ingen hävdade att irländarna röstat fel eller krävde en ny folkomröstning, borde man det? Tredje gången gillt?
Hoppet stod till Tjeckiens president Vaclav Havel. Han fick igenom vissa undantag som ett antal andra länder (det vill säga de behöver inte följa Lissabonfördraget som exempelvis Sverige måste göra, med andra ord de har skrivit under ett annat Lissabonfördrag ).
Vi har fått en EU-president vid namn Herman Van Rumpoy och en EU-utrikesminister vid namn Catherine Ashton. Dessa två blev utsedda av enbart 27 individer inom EU av EUs totalt 495 miljoner invånare, det är den ökade demokratin som visas upp. Solklart!
Nils Lundgren blev inte ny kommissionär från Sverige utan det blev superfederalisten Cecilia Malmström. I och för sig spelar det ingen roll ifall vi fick en svensk kommissionär denne skall under alla omständigheter enbart representera EU, varken Sverige eller för den delen Folkpartiet representeras av Cecilia Malmström om någon till äventyrs tror det.
Cecilia kommer att med en papegojas envishet tala sig varm för en Superstat för det vackra politikerfolkets välgång.
Om det blir mer demokrati, det visade väl processen med EU-president och utrikesminister vad vi har att vänta. Med Lissabonfördraget ska det bli enklare att fatta beslut, som sagt.
Junilistan har gjort ett aktivt val att inte delta i inrikespolitiken vilket beslutades på vår stämma Junimötet den 17 oktober. Junilistan avvaktar med att delta i den politiska debatten intill 2014 års EUP-val med undantag för Leif Danielsson som i flera artiklar i dagspressen förordat valsamverkan mellan våra EU-kritiska partier till riksdagen och Leif Nilsson som kommenterat Cecilia Malmströms utnämning som kommissionär till EU i Kinda-posten.
Det kan få oss att utbrista Hej Leif eller High Life som det heter på amerikanska. Bra jobbat!
Nåväl, ”Upp som en sol och ned som en pannkaka” kan Junilistans politiska ambitioner enklast beskrivas, men som min gamle gode vän Edwin Andersson en gång i tiden sade;
- ”Allting har en ände, korven den har två, pannkakan har ingen men den går åt ändå.”
Detta är inte slutet utan början på något nytt.
Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,
Snyggt Peter. Det är synd att ni inte ställer upp i riksdagsvalet, det verkar som ni har många sunda idéer och åsikter som borde få vanligt folk att rösta på er.
SvaraRadera/ Johan, en som skulle röstat på er.
Tja, vem f....n litar på EU och vart tog ni vägen? Politik är ingen lekstuga utan lite mer seriositet om man får be. Ska ni ställa upp 2014 är ni ganska körda, tyvärr. Nisse Lundgren är väl då fyllda hundra och den där Wibe från Norrland är lika trovärdig som alla andra politiker med andra ord noll procent.
SvaraRaderaVill ni inte hålla på med politik,gör lite nytta, gå ut å skotta snö istället.
Ja, så vad gör vi nu?
SvaraRaderaI höstens val blir regeringsfrågan långt viktigare än EU. Hur kan man då bilda allianser mellan de fyra EU-kritiska partierna?
Har SD ett politiskt programförslag som skulle göra det berättigat att sätta dem i riksdagen? Och hur ställer sig Pp till skattefrågor och ekonomisk jämlikhet. Fi, företräder de ett särintresse eller har de ett allmänpolitiskt program? Och Junilistans sympatisörer har de något program överhuvudtaget för svenska frågor?
Namnet Oberoende Demokrater är naturligtvis bra för dem som känner till Independent Democrats, men för andra? Och det kommer dessutom i konflikt med Marks Oberoende Demokrater.
Så min uppfattning är fortfarande att ett parti som skall vinna väljarnas förtroende i höstens val måste ta ställning i de rättvisefrågor som kommer att prägla valet i september.
Eftersom ett regeringsskifte är viktigt från min synvinkel bidrar jag gärna med muntliga förslag och kommentarer.