Upp som en sol, ned som en pannkaka!

Nu har det gått ett halvår från det senaste EU-parlamentsvalet den sjunde juni 2009.
Vad var det som hände egentligen? Har den politiska kartan ritats om? Junilistan föll på målsnöret. Med ett tiotusental röster ytterligare så hade Sverige varit representerade av ett mandat från det tydligast ifrågasättande partiet från Sverige i EU-parlamentet.

Kom nu ihåg, Junilistan, det mest ifrågasättande partiet, inte det mesta nejsägarpartiet som våra politiska motståndare felaktigt men framgångsrikt stämplade oss som.

En av dessa möjligheter att stämpla oss på detta vis var och är naturligtvis att vi inte haft / har en tydlig politisk plattform i riksdag, landsting eller kommunalpolitik. Vi talade ofta om beslut tagna i Bryssel som om det inte påverkar oss på det lokala planet, vilket det gör i allra högsta grad.

Dessvärre upplever många svenskar EU som diffust, något som inte angår oss. Detta är väl också ett av skälen att Junilistan inte blev representerat i EU-parlamentet. Valdeltagandet var och är skrämmande lågt.

Förändrad politisk karta.

Vid EU-parlamentsvalet 2004 fick Junilistan 14,47 % av de angivna rösterna och därmed tre mandat. 2009 fick vi 3,55 % av angivna röster och inget mandat.

Jag gjorde ett stort misstag som trodde på bättre siffror för Junilistan men som helhet är det kritiska röstetalet tämligen konstant.

2004 fanns varken Piratpartiet eller Feministiskt initiativ 7,13 % respektive 2,22 % under EUP - valet 2009. SD lyckades med konststycket att nästan bli lika stora som oss i Junilistan med 3,27 % och Miljöpartiet lämnade Nej-linjen till förmån till vår EU-kritiska linje och ökade från 5,96 % till 11,02 % mycket på grund av en tydlig energi och miljöpolitik dessutom. Vänsterpartiet gjorde en dipp från 12,79 % 2004 till 5,66 % 2009.

Marginell skillnad.

Naturligtvis visar detta att den politiska kartan i Sverige är förändrad. Skillnaden med kritiska röster till EU-parlamentet förändrades från totalt 33,22 % 2004 till 32,85 % 2009 av det totala angivna rösterna med ovan omnämnda partier. Denna siffra visar på en mycket marginell förändring av väljarnas inställning men ändå en splittrad politisk samhörighet bland det svenska folket.

Demokratiskt underskott

Trots ett ökat röstdeltagande från 2004 års med 37,85% till 45,53% 2009 är deltagandet ett misslyckande för samtliga politiker, kanske störst för de EU-positiva partierna. Kan det vara så att de röstberättigade svenskar som underlåtit sig att delta i EU-parlamentsvalen ser det som ett spektakel de inte vill delta i?

Ponera nu att det istället handlat om presidentvalet i Kazakstan där 54,47% av de röstberättigade inte röstat av olika skäl då hade förmodligen media, Carl Bildt och Fredrik Federley talat om en skandal. Det hade förmodligen kallats ett olagligt val med mer, med mer.

Men när det rör Sveriges suveränitet, förhållande till främmande makt eller enbart ur ren och skär demokratisynpunkt är valdeltagandet till EUP en framgång enligt de okritiska EU-förespråkarna.
Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Pseudodemokrati

Ifall dessa 54 % av ickröstande slogs samman med de cirka 15 % kritiskt avlagda rösterna( som är den faktiska siffran av de 32,85% av EUP-valets 45% röstdeltagandet ) skulle EU fått omskapa sin doktrin om EU-positiva medborgare genom att cirka 69 % av det svenska folket är kritiska eller tämligen likgiltiga till den påstådda förhärskande europaidén om en superstat som ska mäta sig med USA, Kina, Ryssland och Indien. Detta är uppenbart fallet i övriga EU-länder också, där folk inte får delta på den demokratiska spelplan som EU låtsas företräda. Det kan enbart kallas för en pseudodemokrati.

Nu har det gått ett halvår sedan EUP-valet.

Ett halvår efter vårt senaste EU-parlamentsval, vad har hänt och vad har skett inom Junilistan.
Junilistan har med fog varit motståndare till Lissabonfördraget, vi har samlat pengar i en fond, på intiativ av vår ordförande Sören Wibe, till Nejsidan på Irland i dess kamp mot överstatlighet. Vi har sagt Nej till en president och utrikesminister inom EU och vi har nominerat vår egen Nils Lundgren som kommissionär.

Den 2 oktober röstade Irland ja till Lissabonfördraget.

Ingen hävdade att irländarna röstat fel eller krävde en ny folkomröstning, borde man det? Tredje gången gillt?

Hoppet stod till Tjeckiens president Vaclav Havel. Han fick igenom vissa undantag som ett antal andra länder (det vill säga de behöver inte följa Lissabonfördraget som exempelvis Sverige måste göra, med andra ord de har skrivit under ett annat Lissabonfördrag ).

Vi har fått en EU-president vid namn Herman Van Rumpoy och en EU-utrikesminister vid namn Catherine Ashton. Dessa två blev utsedda av enbart 27 individer inom EU av EUs totalt 495 miljoner invånare, det är den ökade demokratin som visas upp. Solklart!

Nils Lundgren blev inte ny kommissionär från Sverige utan det blev superfederalisten Cecilia Malmström. I och för sig spelar det ingen roll ifall vi fick en svensk kommissionär denne skall under alla omständigheter enbart representera EU, varken Sverige eller för den delen Folkpartiet representeras av Cecilia Malmström om någon till äventyrs tror det.

Cecilia kommer att med en papegojas envishet tala sig varm för en Superstat för det vackra politikerfolkets välgång.

Om det blir mer demokrati, det visade väl processen med EU-president och utrikesminister vad vi har att vänta. Med Lissabonfördraget ska det bli enklare att fatta beslut, som sagt.

Junilistan har gjort ett aktivt val att inte delta i inrikespolitiken vilket beslutades på vår stämma Junimötet den 17 oktober. Junilistan avvaktar med att delta i den politiska debatten intill 2014 års EUP-val med undantag för Leif Danielsson som i flera artiklar i dagspressen förordat valsamverkan mellan våra EU-kritiska partier till riksdagen och Leif Nilsson som kommenterat Cecilia Malmströms utnämning som kommissionär till EU i Kinda-posten.
Det kan få oss att utbrista Hej Leif eller High Life som det heter på amerikanska. Bra jobbat!

Nåväl, ”Upp som en sol och ned som en pannkaka” kan Junilistans politiska ambitioner enklast beskrivas, men som min gamle gode vän Edwin Andersson en gång i tiden sade;

- ”Allting har en ände, korven den har två, pannkakan har ingen men den går åt ändå.”

Detta är inte slutet utan början på något nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,

Junilistan överraskar igen, som alltid

Junilistan har varit uträknad under hela valrörelsen med opinionssiffror runt två procent. Junilistan dansade en mandatperiod och tack och adjö har tidningar och politiker skrivit i ett rent önsketänkande. Förra valets storskräll har räknats ut främst på grund av vår skarpa EU-kritik.

Men i Novus sista opinionsmätning, helt och hållet gjord under valveckan, händer plötsligt någonting, inte speciellt oväntat för oss men för våra olyckskorpar

Våra väljarsympatier innebär att vi i Junilistan närmar oss fyraprocentsspärren. Den sjunde juni har dessa 3,8 % procent återigen ökat och tangerar vårt tidigare resultat. Enligt Novus kan man också se i underlaget att Junilistans sympatisörer blivit fler i slutet av veckan.

I förra EU-valet, 2004, växte våra väljarsympatier enormt de allra sista dagarna före valet och vi blev det tredje största svenska parti i parlamentet.

Samtliga opinionsinstitut missade den här spurten eftersom de slutade mäta för tidigt. Vad är det som gjort att vi inom Junilistan nu åter börjar locka till sig väljare så här i slutet av valkampen?

Förmodligen har den sista veckans mer intensiva valrörelse behövts för att väljarna ska bli påminda om vårt EU-kritiska alternativ. Junilistan syns i vanliga fall nästan inte alls i media vi har mer eller mindre blivit bojkottade av press, radio och tv. Inte minst av public service programmet Agenda. Syns vi inte finns vi inte är den enkla devisen.

Men nu har vår nye partiledare Sören Wibe fått sitta i morgonsoffor och debattstudior var och varannan dag den senaste veckan. Hans tal om att alltför mycket makt flyttats till Bryssel och att både vänster- och högersidan i svensk politik bidragit till det, går uppenbarligen hem.

Dessutom har vi nominerat vår grundare och tidigare ordförande Nils Lundgren till ny kommissionär efter avgående Margot Walström. Vilket skulle vara det mest fördelaktiga valet för både EU och Sverige för att stävja den oerhörda korrumption som grasserar inom EUs penningtransaktioner.

Våra 3,8 procent kan bli en bra bit över 14 procent igen, trenden upprepar sig från föregående val.

I övrigt följer Novus sista mätning de tidigare trenderna; För både moderater och socialdemokrater ser valet ut att bli en besvikelse. Vilket i och för sig inte så konstigt.

Här delar Sven Wemmeus, Bredaryd och jag samma åsikt att EU-parlamentsvalet ytterst handlar om vilket Europa vi vill ha. Majoriteten i EU-parlamentet vill att mer makt och pengar ska föras från medlemsländerna till Bryssel.

De borgerliga partierna och Socialdemokraterna har gemensamt röstat ja till alla EU-fördrag och avtal. Detta har lett till att cirka 70 procent av våra svenska lagar nu har anpassats till direktiv och förordningar från Bryssel.

Junilistan vill att Europa även i framtiden ska vara en kontinent med självständiga och fredligt samarbetande länder och inte en maktfullkomlig stormakt. Junilistan vill inte att Sverige ska ingå som en del i ett militariserat Europa. Sverige ska ha en egen röst i världen och bevara sin alliansfrihet.

Demokratifrågorna

Även om EU på många sätt är bra för Sverige och Europa gäller det att värna om demokratifrågorna.

Junilistan är kritisk till att EU-samarbetet alltmer används till övervakning och kontroll av medborgarna. En europeisk superstat, med starkt ledarskap, är ingen garanti för fred, frihet eller demokrati.

För Sveriges del skulle det kunna innebära att vi tvingas in i konflikter vi inte vill vara med om.
Vi vill ha ett effektivt och modernt EU-samarbete och anser att EU endast ska arbeta med ett fåtal gemensamma europeiska utmaningar, främst gränsöverskridande miljöproblem och göra det enkelt att handla, resa och studera i Europa.

Junilistan går emot den politiska elitens ambition att förvandla Europa, med dess mångfald av självständiga stater, till ett Europas förenta stater.

”Högmod går före fall” är ett ordspråk som har tidlös giltighet. Junilistan samlar den svenska EU-kritiken – från höger till vänster. En röst på Junilistan är en röst för ett mer avgränsat och effektivt EU-samarbete.

Det handlar inte om inrikespolitik.

Kom ihåg att EU-parlamentsvalet inte handlar om svensk inrikespolitik. Det handlar om EU:s makt och inflytande över vår svenska demokrati. Därför ska du inte känna dig bunden av föråldrad partilojalitet. Välj det EU-kritiska alternativet Junilistan.

Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,

Tärningen är kastad, en tydlig skiljelinje.

Till skillnad från Folkpartiet gillar Junilistan EU-samarbetet. Folkpartiet lägger sig platt för EU:s direktiv och röstade ja till Lissabonfördraget som innebär att EU:s lagar är överordnade svensk lag. Det är inte samarbete eller samförstånd, det är ren underkastelse. Junilistan önskar ett mellanstatligt samarbete mellan självständiga medlemsländer.

Det Folkpartiet kallar för demokrati är detaljstyrning och det de kallar för samverkan är överstatlighet. Ge orden rätt innebörd och respektera väljarna.

Junilistan har länge krävt att Sveriges medlemsavgift ska halveras genom att jordbruksstödet avvecklas. Det hade inneburit mer pengar för landsting och kommuner till exempelvis sjukvård, äldreomsorg och lärare i offentlig sektor. Sysselsättningen hade ökat, folk hade blivit friskare och klokare och framför allt skatteintäkterna hade ökat. Det är ett ”vinn vinn koncept”.

Folkpartiet har i motsats till Junilistan röstat ja till EU:s budget och cementerat jordbruksstödet till rika markägare.

Folkpartiets idéer om ett europeiskt FBI kastar vi i papperskorgen, vi har redan Interpol det vet varenda människa. Vi vill inte att polsk eller fransk polis kommer till Sverige för att jaga brottslingar, det har vi svensk polis till. Däremot kan vi samarbeta över gränserna med Interpol som vi redan gör idag. Svensk lag ska gälla i Sverige.

Vi gillar demokrati, självständighet och frihet. Vi säger nej till förmynderi, detaljstyrning och överstatlighet. Där är den stora skillnaden mellan Folkpartiet och Junilistan.

Folkpartiet önskar ett mer federalistiskt, överstatligt, EU medan Junilistan pläderar för ett gemensamt samarbete mellan självständiga nationer.

Tycker Du som oss rösta på Junilistan fram till sjunde juni!

Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,

Låt oss gå i täten för ny energi

Dagens energibehov grundar sig på dels på tillväxt och dels på långsiktiga miljömål.
Vi bör därför gå i täten för en ny energipolitik.
Dagens problem i energipolitiken är intimt förknippad med miljöfrågorna.

Klimatet är hela världens angelägenhet.
Det är varje enskild människas angelägenhet och ansvar oavsett var vi bor.
Vi matas dagligen med hoten mot vår miljö.
Koldioxidutsläpp, Kyotoavtal, utsläppsrätter med mer, med mer.
Vi ska tänka på var vår mat produceras, hur den produceras och hur lång väg den transporteras.
Inte ens djuren får vara ifred, det ska mätas hur mycket metangas de ”släpper” ut, för att metangas är värre för miljön än koldioxid. Många djur = dålig miljö = klimathot = katastrof.

Samtidigt råder det torka på den ena sidan av planeten och rotväta på den andra sidan, det beror naturligtvis på klimatet och ytterst på oss. Spannmålspriserna ökar på grund av torka respektive väta och att den går som råvara till etanolframställning. Eller så är det marken som spannmål borde odlas på som används till energiskog. För att framställa etanol.

Kött, smör, ost och mjölk ökar i kostnad i huvudsak på grund av spannmålsprisernas ökningar. Vårt dagliga bröd ökar i pris. Vi har fortfarande råd i den rika världen men de som har de sämre ställt får svälta. Trots höga spannmålspriser som ”etanolromantikerna” hävdar kommer spannmålsodlarna ”de fattiga i tredje världen”, underförstått, till gagn, är det ofta stora markägare tjänar på det.
Kinas koldioxidutsläpp är sju miljarder ton per år. Exempelvis Sveriges är mindre än 0,1 miljard ton per år. Betraktar vi de senaste årens ökningar i Kina är dessa 0,5 miljard ton per år. Detta innebär ökning från 7 till 13 miljarder ton per år till 2020. Endast prisvärda förnyelsebara alternativ som konkurrensmässigt kan slå ut kolkraften, kan stoppa denna utveckling.

Sällan nämns att 80 procent av dagens globala energi­system måste bytas ut för en långsiktig hållbarhet. Den nya inriktningen innebär utökad forskning och utveckling inom förnyelsebar teknik, som gör alternativen prisvärda för att konkurrensmässigt kunna slå ut användning av fossila bränslen.
Ved är ren miljö fast det producerar koldioxid i förbränd form. Sällan talas det om fotosyntesen där växtligheten behöver och tillgodogör sig koldioxid för att tillverka syre, som är viktig för människor och djur. Jordklotets lungor behöver också koldioxid. Vi kan växla energiförbrukning mot skogsplanteringar för att delta i naturens eget kretslopp.

Kärnkraftsindustrin är förvisso koldioxidneutral men medför andra mer långsiktiga problem som inte alltid är helt förutsettsbefästa i slutförvaringsfrågan av utbränt kärnbränsle.

EU skärper kraven på Sverige, Sveriges uran är idag EUs egendom. Det kan skrivas böcker om detta och det görs det också utan att vi kommer till skott.
Överallt ska det dåliga samvetet råda att hur vi än gör så ökar problemen och därför ska den ena energiskatten på den andra läggas på energikonsumenterna det vill säga oss, utan att dessa avgifter inte kommer miljöarbetet tillgodo.

Vad kan vi göra? Skruva i en lågenergilampa och räta till glorian?

Vi bör med kraft gå i täten för en ny energipolitik.

Energi => Kostnad => Tillväxt => Välfärd => Miljö => Klimat => Framtid

Och när vi kommit till Framtiden är det dags att börja tänka på våra energibehov och miljön igen.

Ett vindkraftverks utnyttjandegrad är endast 18 % och kan således inte stå på egna ben finansiellt. Ägaren till ett vindkraftverk får 60 procent av de löpande inkomsterna från staten, av oss skattebetalare. Om Energimyndighetens förslag om 6000 vindkraftverk, som ger 30 TWh, går igenom så innebär det en kostnad för oss skattebetalare på 11 miljarder per år. Men varför det i Danmark anställs nytt folk inom vindkraftsindustrin är på grund av att de svenska innovatörerna inte kunde fortsätt sin industri i Sverige på grund av byråkrati och myndighetsutövningshinder därför hamnade industrin på andra sida Öresund trots att båda länderna befinner sig inom EU.
Inom EU har vi höjt avgifterna för energianvändning men väldigt lite av detta samlade kapital har gått till förnyelsebara energier eller framställning av densamma

Vi bör nischa oss just på energi/klimat/välfärd/tillväxt-området genom att ha en utarbetad politik hur vi på bästa vis får energifrågorna att harmonisera i det övriga samhället till de övergripande frågorna, ska vi ha råd att använda energin, ska den vara så ren att vi överlever, ska den vara så effektiv att det lönar sig med ökad tillväxt och nya innovationer.

Alternativen finns redan!
I den franska staden Cadarache bygger men idag en fusionsreaktor.
I en fusionsreaktor slås vätekärnor samman till helium. Råvaran är vatten.
Även en fusionsreaktor kommer att producera kärnavfall liksom dagens kärnkraftverk. Dock är det en viss skillnad på detta radioaktiva avfall. Dagens kärnavfall avklingar på tiotusen år medan kärnavfallet från en fusionsreaktor avklingar på 100 år. En annan väsentlighet är allt radioaktivt bränsle kan skapas i reaktorn av icke-radioaktivt material. Transport av radioaktivt uran behövs ej. Dessutom kan en fusionsreaktor inte råka ut för en härdsmälta, utan stänger av sig själv om något fel skulle uppstå.

Om tre procent av Saharas obefolkade öken användes till produktionsanläggning av vätgas genom solcellsenergi hade det räckt till EUs samlade behov av drivmedel för hela fordonsparken flyg och fartyg inkluderat. Vid förbränning av vätgas bildas vattenånga det vill säga ett miljövänligt energialternativ som är bra för miljön, tillväxt och välfärd.

Vätgas tillverkas av vatten, det spaltas upp i två vätemolekyler och en syremolekyl, H2O, hur mycket vatten finns det i en människokropp? Hur mycket vatten finns det på jorden totalt?

Att använda idén om att delar av Lapplands inland sommartid för vätgasproduktion hade det förmodligen räckt till Sveriges samlade behov för fordonstrafik och blivit över för export ned till kontinenten. Dessutom hade vi kunnat använda syrgasen som produceras samtidigt med vätgasen till att exempelvis syresätta Östersjön.

Om den areal som används till etanolgrödsproduktion istället använts till solcellsproduktion av vätgas eller ren elektricitet mångfaldigas energivärdet.

Om detta tar för lång tid och kraven på protektionistiska åtgärder skärps hela tiden kommer anpassningen gå via ökade energipriser och livsmedelspriser. Detta kommer att leda till stigande arbetslöshet som bromsar upp den nominella lönestegringstakten så att konkurrenskraften måste stärkas i alternativa sysselsättningar.
Dessa alternativa sysselsättningar kan mycket väl harmoniseras med de nya energiframställningsindustrierna likväl som de bidrar till fler och nya innovationer inte helt olikt IT-branschens intåg i den moderna världen men vi ska komma ihåg att arbetskraften i dessa våra länder har mycket låg rörlighet. Då är det alltid bättre att stämma i bäcken än i ån och förekomma dessa protektionistiska åtgärder genom att påbörja denna alternativa sysselsättning redan nu. Bättre att förekomma än förekommas.

Vi får sluta fokusera på koldioxidutsläpp och skatteökningar! Låt oss istället fokusera på utveckling av förnyelsebar energi och se till att den kan tas fram till låga kostnader för att konkurrera ut fossilkraften! Det gäller att få bukt med klimatproblemet men samtidigt behålla välfärden.

Snart lyfter Boeings nästa generation flygplan byggt på kompositmaterial, lättare och drar mindre bränsle. Både Airbus och Boeing har utvecklat koncept för flygplan som bränner vätgas direkt. Det vill säga, producerar vattenånga.

Ska världen överleva, ska vi ha nytta av de ekonomiska paket den amerikanska senaten antagit, ska vi och framför allt de i tredje världen få mat på bordet? Ska våra barn få bada och dricka vårt kranvatten? Ska det finnas djur och växter, ska vi kunna färdas i fordon och ha det bekvämt? Ska vi slippa frysa på vintern och ha ett jobb att gå till? Ska vi kunna slappna av och sätta oss framför tv:n ibland, då måste vi göra något åt det innan det är dels för sent och dels för dyrt, inte någon, utan vi!

Jag förordar innovationer och utveckling av alternativ energiframställning och industri rörande vätgas och fusionsreaktorenergi med vatten som bas för att därmed uppnå synergieffekter på klimat och miljöpolitiken och ytterst tillväxt och välfärdspolitiken.

Därför är det viktigt att EU bedriver ett gränsöverskridande miljöarbete men det är lika viktigt att våra självständiga medlemsländer kan styra sin egen energipolitik för att intensifiera nya innovationer och utveckla de goda alternativen.

Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,

Vilken linje har socialdemokraterna i EU-parlamentsvalet

Socialdemokraterna profilerar sig hårt med ja-sägare och de profilerar sig hårt med EU-kritiker, med vilken röst ska de socialdemokratiska kandidaterna tala?
I flera debatter jag deltagit, hävdar de socialdemokratiska motdebattörerna att de ska rädda svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal. Hur kan de säga något sådant? Socialdemokraterna har röstat ja till Lissabonfördraget vilket innebär att EU:s lagar är överordnade svenska lagar, även arbetsrätten. Det vet de, de bör begripa vad de beslutat. De har med andra ord skjutit sig själva i foten och talar med kluven tunga inför väljarna.
Dessutom innebär Lissabonfördraget att majoriteten styr i EU, inte ett land en röst, utan de tyngsta länderna som Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien. Om dessa fyra länder når en överenskommelse och får med sig ytterligare ett land, då måste de övriga 22 medlemsländerna, varav Sverige är ett, lyda trots att de har en annan syn i frågan. Detta kallar socialdemokraterna ”mer demokrati”. Det är enkelt att begripa att demokratin kapsejsar trots socialdemokraternas dimridåer.
För att ge mer kraft i sin iver att folk ska rösta på socialdemokraterna säger de att de inte ska godkänna den nya kommissionen ifall de inte får igenom sina krav. Detta är rent nonsens.
Vid ett majoritetsbeslut blir den socialdemokratiska gruppen överkörd av de övriga.
För att ställa ett sådant krav ska det dessutom lämnas fram av en kommissionär och antas av ministerrådet. Detta kommer inte att ske innan den sjunde juni och dessvärre inte sedan heller.
Junilistan vill därför ha ett undantag för svensk arbetsrätt och svenska kollektivavtal inom EU, vi vill värna den svenska modellen. Vi vill ha en folkomröstning om EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget. Mer demokratiskt kan det väl inte bli? Vi vill vara Sveriges röst i Bryssel istället för att tala med Bryssels röst i Sverige. Tycker Du som vi och vill ha en företrädare som företräder Dig i EU-parlamentet, rösta på Junilistan den sjunde juni.

Läs även andra bloggares åsikter om peter lilja, junilistan, eu, demokrati, energi, frihet, miljö, klimat,